Skip to content

GAMLA PRÄSTGÅRDEN I BYGDEÅ

8 maj, 2009

JAG VAR 11 ELLER 12 ÅR när vi flyttade från gamla prästgården till en tvåa en trappa upp i KK:s hus uppe i byn, eftersom prästgården skulle repareras, och jag var 13 när den brann hösten 1947. Mina minnen av det hus där jag tillbringade min barndom är på många punkter suddiga och jag måste värja mig för de minnen jag har av den nya prästgården, belägen på samma plats som den gamla. Jag försöker hålla isär minnesbilderna.

GAMLA PRÄSTGÅRDEN i Bygdeå ska ha uppförts 1811-12 sedan föregångaren på samma plats hade brunnit 1810. Den var i trä, rödmålad, saknade källare men hade en stor vind, till största delen oinredd. Den låg i norr-söder, på västra sidan fanns trädgården och den stora parken, i öster gårdsplanen och bagarstugan, längre ner mot arrendatorn fanns vedboden. Måtten ska ha varit 31 x 8 meter. – Någon planritning har jag aldrig sett. Var kan en sådan finnas?

Gamla prästgården fr gårdssidan
Prästgården från gårdssidan. Stora entrén i mitten och längst bort expeditionsingången i skuggan av aspen, det stora vårdträdet.


SEX RUM i västra delen av huset låg i fil, alla med fönster ut mot trädgården och parken. Var alla dörrar öppna kunde man se från ena ändan av huset till den andra och mamma brukade prata om hur liten min lillasyster Mim var när hon stod i ena ändan av huset och man tittade på henne från den andra. I norr låg sovrummen, mamma brukade påpeka att det var fel tänkt. Där hade expeditionen och pappas arbetsrum kunnat ligga istället för i den södra, soligaste delen av huset.

Börjar vi i norr kom föräldrarnas sovrum först, sängarna stod mot gavelväggen. Nästa rum var barnkammaren, där väl möbleringen skiftade med antalet barn. En svart tavla med röd ram fanns där i alla fall. När Thorsten (Thorén), min svåger, kom hem ritade han båtar på den med ett par tre streck, vilket jag beundrade. Utanför barnkammaren stod den väldigt långa stegen upp till taket.

Följande rum var vardagsrummet med den öppna spisen i sydöstra hörnet. Mamma brukade säga att det var tack vare den som hon kunde hålla Mim, född i september 1939, varm när hon var riktigt liten – det var under de kalla vintrarna i början av 40-talet. Antagligen var det här som mässings-sån (eller var den av koppar?) stod, en gång väl avsedd för vatten, nu hade man ved till öppna spisen där. Pannan, eldad med ved förstås, fanns i köket, och den kunde aldrig värma upp huset riktigt ordentligt. Inte heller sedan en cirkulationspump installerats, det var väl meningen att den skulle lösa problemen. Ett skäl till att man tog sig för att börja bygga om prästgården 1946 (?) var, minns jag, att man skulle gräva ut en källare och installera en helt ny och effektiv uppvärmningsanläggning. Det var medan huset stod under reparation och var mer eller mindre utblåst som det brann ner till grunden i oktober 1947. Hur hade branden uppstått? Rykten uppstod. Kunde det rent av vara så att den hade anlagts av byggmästaren som insåg att han aldrig skulle klara av entreprenaden? Mamma menade för sin del att hon från första stund misstrodde den mannens ögon. Jag läste senare protokollet från rättegången efter branden, men jag minns idag inte vad som stod där. Att någon skulle ha blivit dömd tror jag inte.

Kaktusträdgården

Kaktusträdgården. Ur ett hemma hos-reportage i Husmodern, nr 6 1944. Weste är 9 och Mim 4 år.

I VARDAGSRUMMET stod pappas kaktus-trädgård, en liten anläggning med allehanda minikaktussorter, gångar och en liten damm med en fontän som kunde spela. Lite märkvärdigt. Över en schäslong fanns en bokhylla där mammas böcker stod. I vardagsrummet kunde hagen ställas upp där min syster fick hållas när hon var i den åldern. Följande rum var matsalen med en matrumsmöbel i mörkbetsad ek, bordet kunde dras ut och rymma många sittande. Antagligen åt vi frukost i köket, i övrigt intogs alla måltider i matsalen. Där serverades också kaffe när vi hade gäster. Det fanns en ringklocka med vilken hembiträdet tillkallades från köket. Från matsalen ledde en dörr ut till den stora balkongen med sitt kraftiga vitmålade räcke och en svängd trappa ner i trädgården. Under sommarmånaderna fanns en stor vit- och rödrandig markis utfälld över balkongen, den var så stor och klumpig att Nils Asplund måste tillkallas när den skulle upp på våren.

I pappas arbetsrum fanns ett ekskrivbord (som senare följde med till Uppsala), där han förberedde sina predikningar samt en eller två bokhyllor där bl a pappas böcker och Svensk uppslagsbok, första upplagan, fanns. Dessutom en soffa, tror jag, en gungstol och radion, en stor pjäs av 30-talsmodell. Där avlyssnades nyheterna ½1 till förmiddags-kaffet och kl 7 av pappa som var noga med att hålla de tiderna. (Hade han missat nyheterna sa han alltid: ”Ja, det var nog ingenting.”) Och där fick jag undantagsvis vara uppe sent på lördagarna och lyssna till Optimisten och pessimisten (Ludde Gentzel och Eric Abrahamsson).

Sista rummet av de sex i fil var expeditionen med bl a stort ett skrivbord och besöksstolar. I ena hörnet låg arkivet med alla kyrkböckerna – jag kan fortfarande idag komma ihåg hur det luktade där. Husets telefon stod givetvis i expeditionen, vi hade Bygdeå nr 1. Fönster fanns i detta rum både mot söder och väster.

DET FANNS TVÅ ENTRÉER från den stora gårdsplanen. Den södra och mindre, mittemot aspen som var det stora vårdträdet på gården (och där vi hade en gunga i mycket kraftig gren mot norr), ledde via ett slags förrum in till expeditionen. I förrummet ledde en bred trappa upp till vindsplanet och under trappan fanns ett förråd, det som förvarades där var nog framförallt attiraljer som hade med pappas intresse för trädgård och blommor att göra. Till vänster dörrar till ett eller flera skåp eller förråd?

2008-03-19 21;29;51.JPG

Prästgården från trädgårdssidan. Mim och Martin (Lundberg) skymtar på den lilla bron längst ner. Året kan ha varit 1942 eller 43.

Huvudentrén ledde in till en förstuga där isskåpet stod till vänster. Detta var före kylskåpens tid. Isskåpet hölls kallt med is som hämtades i isstacken, som låg en bit ner i backen vid stigen ner till arrendatorn. Isstacken var en stor trähistoria fylld med sågspån där stora isblock var nergrävda, upphämtade från någon sjö på vintern. Den användes för övrigt för lekar av allehanda slag.

I FÖRSTUGAN ledde en dörr till vänster in till det stora köket med ett eller två fönster ut mot gården. Strax innanför dörren till vänster stod en pinnsoffa, där besökare som kom köksvägen satte sig.

Bortom soffan dörren till skafferiet, försett med ett fönster mot gården, det var ganska stort och där stod alla konserverna, någon källare fanns ju inte. Värmepannan fanns längst bort till höger och hitom denna vedspisen. Någon gång på 40-talet bör det väl ha varit, kom en liten elspis med ett par plattor (?) som placerades ovanpå vedspisen. Till vänster om pannan vedlåren, dit bar vi barn in ved från vedboden. Ved både till pannan och till spisen, vad jag förstår. En dörr ledde in till serveringsrummet men där är mina minnen vaga. Mitt i köket stod ett stort klaffbord, i utrymmet under detta  kunde man leka (bäst möjligen när båda klaffarna var nerfällda) och jag kallade det ”jästmallet”. Varför är ovisst.

En dörr till vänster i köket gick in till ”jungfrukammaren” (som jag inte minns mycket av, säkert eftersom jag inte just hade några ärenden dit), jag tror att det låg något slags förrum eller serveringsrum mellan köket och detta. I jungfrukammaren bodde antagligen båda hembiträdena – vi hade alltid två sådana när jag var liten (de var varannan vecka ”husa” och ”köksa”), flera av dem minns jag fortfarande någotsånär tydligt, Stormarta (som blev sjuk när jag kan ha varit 5-6 år och kom till Umedalen), Lillmarta, Margit från Småland. Alla var de snälla.

GICK MAN rakt fram från förstugan kom man genom en vitmålad dubbeldörr in i tamburen, ett ganska mörkt rum, minns jag. Klädhängare till vänster, toalett och badrum med dörr emellan rakt fram. Badkaret var av den sort som hade fötter.

Till höger gick man in i ”salongen” som hade obehandlat (?) trägolv av ganska breda plankor. Där fanns en stor gammal hörnsoffa i hörnet till höger, trävirket vinrödbetsat. Mittpå golvet ett bord med små klaffar i samma vinröda kulör och en stol på vardera sidan, någon slags emmor. Över detta bord en stor armatur med hängande prismor. Mot väggen i norr en rokokobyrå. Här i salongen fanns nog också en öppen spis, i hörnet mot nordväst.

En dörr ledde från salongen in till vardagsrummet, en annan för vilken det hängde tunga draperier (som fanns redan på pappas lapska tid, att döma av fotografier), gick till hörnrummet i nordost – kallades det för gästrummet? I detta rum måste jag ha bott när jag lämnade barnkammaren. Och här satt mamma och jag när hon läste med mig, de tre första åren i realskolan (jag började i läroverket i Umeå i fyrfemman 1947). Mellan gästrummet och mina föräldrars sängkammare låg en toalett där WC-stolen spolade automatiskt när man la på locket.

TILL VINDEN kom man alltså via trappan i förrummet utanför expeditionen. Det fanns två inredda rum där uppe, ett i söder, det var gästrummet där bland andra Barbro, min 17 år äldre halvsyster, och Thorsten bodde när de kom hem från Umeå över helgerna. (De gifte sig sommaren 1939 och hann, om jag minns rätt, med en bröllopsresa till Finland innan kriget bröt ut.) Stort och ljust i söderläge med ett fönster på gaveln med en lönn utanför och utsikt mot skolan och Skolhällan. Eftersom det inte fanns rinnande vatten däruppe hörde handfat och karaff till möblemanget.

Det andra inredda rummet på vinden låg i norr, det tjänstgjorde som pappas ateljé, jag har inte just något minne av att det användes till något annat. Mellan dessa två rum den stora oinredda vinden där det påstods att tidigare generationer av prästbarn hade lärt sig cykla. I en stor trälår mot skorstensstocken i mitten förvarades brödet, de stora tunnbrödkakorna som bakades ett par gånger om året i bagarstugan. Den hade en väldigt fin häll, ansågs det, där bagerskor kom och bakade och ugnen användes också för andra familjer i Kyrkstan.

Ett litet avdelat och oinrett rum på vinden som låg på västra sidan, mot trädgården, kallades av någon anledning ”arresten”. Det var tapetserat med gamla dagstidningar från åren kring sekelskiftet 1900. Ett annat sånt här litet utrymme låg i sydvästra hörnet, det minns jag inte vad det kallades eller vad det användes till.

Weste Westeson

april 2008

——————-

Hjälp med värdefulla detaljer har jag fått av Walter Asplund.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 9 maj, 2012 12:23

    Hej!
    1873 deltog kyrkoherdeboställsgården i ett nationellt nätverk, som dokumenterade naturens kalender (datum för lövsprickning, blomning, höstlöv etc.). Nu organiserar vi ett motsvarande nätverk och söker därför engagera dem som bor på denna plats idag. Vet ni om det finns någon naturintresserad där?
    Mvh,
    Kjell Bolmgren, Sveriges Lantbruksuniversitet
    Samordnare för Svenska fenologinätverket
    kjell.bolmgren@slu.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: