Skip to content

Att levandegöra historia är att skildra den i presens

24 mars, 2008
General von DöbelnMänniska är människas glädja! Det värmer hjärtat att läsa läsares uppskattande ord, som ljuder i själen. Sitter vid tangenterna för att skildra bilderna / filmen av Döbelns levnad jag ”ser” inom mig.
Alla de människor han hade omkring sig och älskade (eller förargade sig på) har fått egna röster och roller.
Alla följer den bevisligen reella historiska handlingen. Det märkliga är att deras livliga dialog med Döbeln bara väller fram. Tänk, vilken upptäckt det var, att så snart en karaktär var utmejslad så började den att leva sitt högst eget liv! Bara stod där framför mig, tyckte, tänkte, ville.
— — —
Rätt påläst, med tillgång till brev och en smula livserfarenhet och psykologisk insikt, kan man ta fram en karaktär – med största respekt för personen. Deras handstil är ett gott verktyg. Ingen skall tro att de tillåter vad som helst? Nej, så snart som deras drömmar, strävan, välvilja och aversioner är tydliggjorda, så måste man följa de presumtiva reaktionsmönstren. Detta är nog den allra största överraskningen jag upplevt i skrivandet, som samtidigt är sin egen belöning – den, att få komma alla dessa fantastiska människor nära! Borta är över 200 års tidsgap.

— — —

Verktyget heter presens! Man skall kunna se morgondimmorna, höra suckarna, känna köld och hetta. Leva med i det lantliga liv som bara till för en generation sedan slutade att inringa allas våra årstiders rytm. Här lever man, bidar och trängtar, intar sin föda och deltar i samhället – var och en efter sin ställning och utan andra pekpinnar än dem som förekom då. Jämsides existerar lättsinne, galgbacke och framtidshopp. Erotiken – individens starkaste attraktionskraft – har en tydlig roll i Döbelns levnad och skildras även den med respekt, långt bortom det gängse sättet att skildra kroppslig kärlek. Har valt ett sätt som skall tilltala både män och kvinnor.
— — —
Har märkt att läsarna redan har tagit vissa till sig av de i boken skildrade karaktärerna. Främst den unge Döbeln, i sin längtans vånda. Men i lika stor grad hans mammas, Anna-Maria Lindgrens, utsatta läge och farliga passions förutbestämmelse. Om dessa två handlar de flesta mailen och telefonsamtalen från kvinnor. Männens frågor rör mest den makalöse Lorentz Gyllenhaal och Döbelns älskade farbror, Wilhelm von Döbeln, rivaler om Döbeln mor. En röst från Åbo sade att han ansåg att Gyllenhaal återupprättat mansrollen! Hm?
— — —
Alla ska veta hur glad och tacksam man blir av att läsarna har omfamnat dem och vill veta mer om deras levnadsöden? För inte är det tillfyllest, att man kan gå in och läsa sin Elgenstierna och få erfara ”hur det gick”? Nej, jag tror att det är just de unika rösternas klang och dialogerna man vill uppleva. Människa ÄR ju människas glädja!
— — —
PS Som en och annan kanske har förstått så är denna roman en hyllning till Höga Visan! Måtro den enda visa vi behöver?
— — —
Elisabeth Goldstein
General von Döbeln ::
Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: