Skip to content

Kriget 1808-1809 av Cenneth Wedin

9 februari, 2008

Det östra landområdet vid Bottenviken befolkades under århundradena f. Kr. i samband med folkvandring av olika finska stammar som genom en del olika expeditioner som jakt, handel eller med stridsyxan i handen drabbade samman i blodiga sammanstötningar med senare, med början under den svenske kungen Erik den heliges tid, genom svenskars inflyttning i samband med kristnande och kolonisationen av de i stora stycken öde östra landområdet på andra sidan Östersjön. Vid denna tid under 1100- och 1200-talet var vattenvägarna de egentliga naturliga farvägarna både i handel och med expeditioner för att sprida kristendomen samt naturligtvis för mer krigiska avsikter.

Korstågen öster ut under denna tid leddes av svenska riddare som skickats ut från svenska kungsgårdar och storgods under beskydd av kyrkan. Svenska nybyggare följde efter och stötte på finska nybyggare. Kristnande var egentligen ett antal korståg mot finländska kustområden, som utgjorde en del av den svenska expansionen öster ut.
Genom den svenska inflyttningen hejades till del den ryska utbredningen och katolicismens spridning, och på så sätt kan det sägas att grunden lades till det nuvarande Finland. Svensk förvaltning och svenska språket infördes samt att bondefriheten tryggades genom svensk rätt och sed bidrog till att fiendskapen mellan svenskar och finnar minskade. I detta sammanhang är det också viktigt att komma ihåg att ”kristnandet” av Finland också medförde inflyttning av svenskar, dels för administration, handel, missionsarbete, försvar och dels utbildning samt jordbruk. Många svenskar och deras ättlingar har under åren bosatt sig bl a i Österbottens och Nylands kustområden (i Finland). Formellt blev detta landområde en del av den svenska staten som en av svenska kronans provinser.

När freden i Nöteborg slöts 1323 drogs den första kända gränsen mot det s.k. Novgorodväldet och storfursten av Moskva efter ett trettioårigt krig. Landområdet Österland erkändes nu att ingå i det svenska riket med samma rättigheter och skyldigheter som i övriga Sverige. Även om det nu skedde i skydd av svärdet, både mot inre och från öster återkommande oroligheter.

I olika efterföljande krig mellan Sverige och Ryssland skedde gränsjusteringar och Finland erhöll sin största utbredning när Ryssland tvangs till fred i Stolbova 1617. Det Finska landområdet minskade senare genom avstyckningarna i frederna i Nystad 1721 och Åbo 1743 och slutligt genom freden i Fredrikshamn 1809, då Finland blev förenat med det ryska storfurstendömet.

Idag kan en lätt förvirring uppstå om man, kanske både i Sverige och i Finland funderar över att i Sveriges norra del finns ett Västerbotten beläget till stor del på vår östra landsida. I Finland finns ett Österbotten på dess västra landmassa, väster om Ryska Karelen. Det är lättare att förstå dessa områdesnamn och deras respektive placering när dåvarande Österland (Finland), sedan medeltiden ”tillhört” Sverige, inte som ett erövrat land, utan ett sammansatt land, en del av Sverige.

Detta landområde blev ofta en krigsskådeplats och trots svåra nödår kunde den svenska utskrivningen av finska soldater vara hög när flera krig utkämpandes med Ryssland. Detta bidrog också till en betydande finsk invandring till Västerbotten, men det bidrog även till omflyttning av finska båtsmän från deras kustområden till Bohuslän, för att möta det stigande behovet av båtsmän på svenska fartyg.

Åland hade sedan gammalt en svensk bebyggelse och korstågen riktade sig tidigt mot Finlands sydvästra kustland, mot Tavastland samt mot Savolaks och Karelen.
Flera ortsnamn har kvar sitt svenska ursprung och är man finlandssvensk har man fortfarande rätt till det svenska språket som sitt modersmål. Eftersom Finska och Finlandssvenska är jämställda i Finland är rättigheter till svenska språket i utbildning samt skyldigheter för det administrativa Finland att kunna både tala och skriva på svenska fastställt i lagen.

Kriget 1808 -1809 bör ses i dåtida sammanhang och även längre tillbaka i tiden, för att bl a kunna bedöma vad som var etablerade stater eller vad som bara var bebodda områden samt den senare utvecklingen i Europa fram till Napoleon och den ryska tsaren styre och dess påverkan på Sverige, som då var i slutet av sin stormaktstid.

Det Svensk – Ryska kriget år 1808-1809, var egentligen i praktiken ett tvåfronts krig som startade efter att Sverige hade avvisat Rysslands och Frankrikes krav på att Sverige skulle förklara England krig. Den svenske kungen, Gustaf den IV Adolf, var känd för att föra en Napoleonfientlig utrikespolitik och trots flera varningar från Sveriges ombud i Moskva, Curt von Stedingk, om ett förestående ryskt anfall vidtogs inte några märkbara åtgärder mot hotet.

Den 16 (21) februari överskred ryska trupper vår gräns i öster (nuvarande Finland) på tre ställen med knappt 24 000 man. Danmark och Norge förklarade samtidigt Sverige krig. Danska trupper stod beredda att invadera Skåne och på Jylland stod en fransk-spansk här under befäl av en av Napoleons marskalkar. Vid den svensk-norska gränsen samlades en norsk armé under ledning av en frände till den danske kungen.

Den svenske kungen ville nog först avvärja hotet från Norge, Sveriges situation blev ju i en hast mycket svår. Sverige ställde en armé om ca 7000 man i Skåne och en annan armé om ca 14 000 man vid svensk-norska gränsen samt tre arméer till försvar av det centrala Sverige. (Anm; armé är ett storleks begrepp; det kan betyda en hel nations samlade armé, lantmilitära stridskrafter, eller högre operativ enhet; en armé sammansatt av armékårer, divisioner och fördelningar samt flera arméer kan i sin tur bilda en armégrupp)

I Finland fanns en svensk-finsk armé, ca 12 000 man, under svensk ledning. Denna svenskfinska här retirerade, till del utan tvingande orsaker mot Österbotten, i hård vinter med mycket djup snö samt ofta -30 graders kyla.

Det har antagits att den dåvarande svenska fälttågsplanen föreskrev att vid ett ryskt anfall skulle trupperna dra sig tillbaka till Österbotten och där invänta förstärkningar från Sverige. Under tiden skulle fästningen Sveaborg, vid inloppet till Helsingfors, utgöra skydd för trupperna i detta område samt binda de ryska trupperna i södra Finland. Dock kapitulerade Sveaborg med sina ca 7 000 man, utan att egentligen vara allvarligt skadad den 6 (3) maj år 1908. Kanske var det beroende på att svenske kungen inte kunde sända några större truppförstärkningar i detta skede från Sverige som kommendanten på Sveaborg gav sig.

Striderna togs upp igen av den svenskfinska hären i nordligaste Österbotten, där de ryska förföljarna led flera nederlag (Revolax och Siikajoki). Svenskfinska hären bytte då riktning och tågade söderut igen, Ryssarna förstärkte då efterhand sina trupper i Finland. Den svenska krigslyckan vände och hären kom främst att i strid säkra sitt återtåg genom att i september vinna slaget vid Juttas 1808 mot en jämnstark rysk armé.

I november år 1808 ingicks ett avtal om att den svenskfinska hären skulle dra sig tillbaka på andra sidan Kemi älv, då gräns mellan de svenska och finska ursprungliga delarna. I december år 1808 överger svenska armén Finland och i mars år 1809 gör ryssarna en attack mot Åland och över isen från Vasa till Umeå, i ett försök att ”snöra av” Västerbottens län (inkluderande nuvarande Lappland) från Sverige. Under våren och sommaren år 1809 hade ryssarna befäst sina positioner från Finland in i Västerbotten, med en försörjningslinje via Piteå till ryska högkvarteret i Umeå. En fortsatt rysk offensiv mot Härnösand, Gävle och Stockholm var nu mycket trolig.

Den svenska planen var att med stöd av en tillfälligt sammansatt armé upprätta en försvarslinje längs Öreälven i södra Västerbotten samt att avsända en expeditionskår på ca 7 500 man, ombord på skepp från Norrtälje för landsättning norr om Umeå, i avsikt att i ”kniptång” tillsammans med den sammansatta armén överrumplande anfalla och driva ut de ryska ockupationstrupperna i Umeåområdet och det egentliga Sverige.

 

Svenska flottan genom KvarkenDen lilla byn Ratan, fem mil norr om Umeå, med sin djupa hamn hade valts för landstigningen för den svenska uppladdningen från sjösidan. Där landsattes den svenska expeditionskåren som inledningsvis fick stöd av skeppskanonerna för att slå den lilla ryska bevakningsstyrkan som fanns grupperad där. Turerna blev sedan många med ryska motanfall och senare ryskt tillbakadragande till Piteå där nya förråd förstärkte ryssarnas anfallskraft och deras återgång till nya positioner två mil norr om Skellefteå.
Umeå intogs då av den svenska sammansatta armén. Svensk–Ryska kriget kom att sluta i byn Sävar, 15 km öster om Umeå den 19 augusti år 1809. Som kuriosa kan nämnas att det kom att bli den blodigaste drabbningen på svensk mark, näst slaget vid Lund i december år 1676.

Nyheten om att fredsförhandlingar mellan Ryssland och Sverige hade påbörjats i finska Fredrikshamn nådde snart de svenska förbanden i Västerbotten. Ett avtal om vapenstillestånd slöts därför i Frostkåge den 2 september år 1809. I de fortsatta fredsförhandlingarna släppte ryssarna sitt krav på ny gräns mellan Sverige och Ryssland vid Kalix älv och godtog det svenska motbudet om en ny gräns längs Torne och Muonio älvar. Freden slöts med Ryssland i Fredrikshamn den 17 september 1809. Därmed hade Ryssland erövrat det nuvarande egentliga Finland och det svenska landet öster om ovan nämnda älvar samt ögruppen Åland som i nära sju sekler utgjort en del av vårt gemensamma rike.

Den svenske kungen Gustaf den IV Adolf ställdes till ansvar för bl a för detta misslyckade krig och avsattes i en statskupp den 13 mars 1809, samt att hans arvingar förklarades kronan förverkad. Kungen själv levde resten av sitt liv i Europa under titeln ”överste Gustavsson”, men det är en helt annan historia.

— — — — —

MERA om Cenneth Wedin: se hans hemsida

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. andrej permalink
    3 mars, 2008 00:09

    mycket intressant skrivet!!!

  2. 16 juli, 2012 15:21

    Intresanna går in på di personliga sida ock kollar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: