Skip to content

Tjuvfisket på prästens fiskevatten (2)

12 september, 2007

SUNDUDDENBILD: Sundudden i Bygdeå socken.

SUNDUDDEN är viken att lämna för turen ut till prästens fiskevatten. Välkommen med till historien om Umeås borgerskap och deras tjuvfiskande fiskare en gång för länge sedan.

OM BORGERSKAPETS FISKARE från Umeå som ägnat sig åt tjuvfiske utanför Borgarskär i Skinnarbyn finns att läsa i en tidigare artikel som Mellvin Jonsson berättat: Umeås fiskhandlare tjuvfiskade på kyrkoherde Nordins fiskevatten. Här följer en skildring från Umeå stads historia.

TENÖHREN ÄR EN Ö i havet ca 4 km från Skinnarbyn, där man en gång i tiden hade både får och getter. Där fanns ju inga stängselproblem. Numera är skäret förbunden med fastlandet. I Skinnarbyn brukade man föra sina killingar till Tenö holme, fastän den hörde under prästbordet. Detta hade redan år 1672 pågått så länge att prosten Lars Burman började frukta att holmen skulle övergå i Skinnarbybornas ägo. För att vara på den säkra sidan drog han frågan inför tinget och fick där äganderätten officiellt fastslagen. De rikliga fångsterna lockade dit andra fiskare och kyrkoherden kände sig snart utträngd.

BORGERSKAPET I UMEÅ kom att i början av 1760-talet föra en strid med kyrkoherden i Bygdeå om fiskerätten till det under prästbordet hörande Killing- eller Bockskäret. På 1720-talet hade några borgare med självtagen rätt börjat utnyttja de goda fiskevattnen vid detta skär, och de rikliga fångsterna hade lockat dit andra, så att kyrkoherden i Bygdeå snart blev utträngd från sitt sedvanliga sommarfiske på skäret. Innehavarna av prästgället i Bygdeå fogade sig beskedligt häri, tills Karl Magnus Nordin (far till den bekante biskop Karl Gustaf Nordin) år 1759 blev kyrkoherde. Han fann sig ej godvilligt i borgarnas utnyttjande av hans mark och fiskevatten utan anmälde dem för landshövdingen, framhållande bland annat, att han var utestängd från själva skäret, där han ”med mycken nytta kunde hava egna små kreatur”. Borgerskapet försvarade sig med att de sedan långt tillbaka varit vana att fiska på detta skär, och vad ”de små kreaturen” beträffade, så var skäret av den beskaffenhet, att det möjligen kunde föda harar, om det var sådana kreatur kyrkoherden tänkte sig, men får och getter hade där ej tillräckligt foder ”annars de kunna vänjas i brist av annat äta granlyng och kråkbärsris, dessutom finns där något litet av granskog samt en stor myckenhet av större och smärre gråsten” etc. Fortsättningen av borgerskapets skrivelse gick i samma spotska och näsvisa ton, och man gjorde sig lustig över kyrkoherdens notdrag och beskärmade över hans utträngningsförsök.

BORGARSKÄR Men borgerskapet skulle aldrig ha gett sig i strid med den kvicke och slagfärdige kyrkoherden. I elaka ordvändningar vederlade denne motpartens påståenden och påvisade, att borgerskapet blott i 40 års tid nyttjat fiskeskäret, varför det ej kunde bliva tal om urminnes hävd. Skäret hade bevisligen god växtlighet och kunde vara till nytta för kyrkoherdens tyska och spanska får. ”Eljest är härvid min tanke” skrev kyrkoherden, ”att som jag icke bekymrar mig om vad Umeå borgerskap vill hålla för kreatur på sin stads utmark, antingen harar eller hundar, och om de där kunna föda dem med kråkris eller gråsten, de även skulle göra det samma med mig här på mine tillägor. Bäst är att var och en sköter sitt.”

Fotnot
Genom en den 31 augusti 1764 företagen syneförrättning styrktes kyrkoherden i sin laga rätt och borgerskapet dömdes att flytta sina bodar från skäret, så framt de ej annorlunda kunde komma överens med den laglige innehavaren, kyrkoherde Nordin. Dessutom skulle borgerskapet betala omkostnaderna för syneförrättningen.

Källa: Ur Umeå stads historia av Birger Steckzén (Umeå 1922)

BorgarskärBILD: På bilden syns den sommarstuga som kyrkoherde Axel Hugo Sandström 1898 lät uppföra på: Borgarskär.

— — —

REFLEKTION Borgarskär var en gång ön som Skinnabyborna utnyttjade för bete och var killingarnas paradis. Sedan var det drömmen för Umeås fiskare att använda sig av de rika fiskevattnen utanför skäret. Borgarskär har alltid varit en Äventyrens ö. Både för barn som vuxna en Sommarparadisö. Borgarskär är än idag drömplats för utsikten mot havet och den sköna naturen. Kantor Gösta B. Lundqvists son Leif har bidragit med material om Borgarskär och kyrkoherde Nordin på 1760-talet till bl.a. Mellvin Jonsson och Bygdea Blog.

/DS, LL, WA

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: