Skip to content

Vilka är skälen att uppmärksamma 1809?

28 augusti, 2007

Finland-Sverige”Varför finns det år 2009 skäl att uppmärksamma 1809?” Det var frågan i en samtalsinledning på Hanaholmen i april 2006 där professor Krister Wahlbäck redovisade ett antal goda skäl. UTDRAG:

Frågetecknet i den rubrik som satts för den här kvällens diskussion är väl egentligen ganska onödigt. Det är självklart, tycker jag, att Finland och Sverige har goda skäl att uppmärksamma minnet av 1809, låt vara av lite olika skäl.

Lantdagen i Borgå på våren 1809 och Alexanders utfästelser var en rent rysk-finländsk affär. Sverige deltog givetvis inte, tvärtom var lantdagen från dåtida svensk synpunkt en obehaglig händelse. En ockuperad del av riket kom överens med erövraren medan kriget fortfarande pågick. Sverige har följaktligen inte heller någon del i förtjänsten av det fördelaktiga resultatet för Finland av Borgå lantdag. Visserligen kan risken för ett svenskt revanschkrig för att återvinna Finland ha bidragit till att Alexander gav Finland så goda villkor att svenskarna inte skulle vara välkomna. Men det var ju i så fall bara en indirekt roll.

När jag talar om ”det fördelaktiga resultatet” av Borgå så är jag förstås medveten om att detta är en bedömning som inte delas av alla i Finland. Alexanders löften var kanske inte mer än vad han brukade ge till provinser som han erövrat. Och de första femtio åren som självstyrande storfurstendöme hade åtskilliga mörka sidor jämfört med utvecklingen i Sverige under samma tid. Det kan också diskuteras om inte ”självstyrelse” är ett alltför vackert ord för att täcka verkligheten i ett rike där allt kunde ändras på kejserlig nyck. Men om jag inte tar alldeles fel så är ändå den klart övervägande uppfattningen i dagens Finland att de betydande framgångarna under de fyrtio år som sedan följde ger ett klart positivt netto för bedömningen av Borgå.

Fredsfördraget i Fredrikshamn den 17 september 1809 var från svensk synpunkt en hård fred som avslutade ett ryskt angreppskrig. Sverige har knappast någonsin befunnit sig i en så förödmjukande situation i förhållande till Ryssland som 1809-1810.

Det hindrar inte att Fredrikshamns-freden samtidigt ter sig helt annorlunda, om vi ser den i ett svensk-finländskt perspektiv. Fredsfördraget utgjorde den folkrättsligt giltiga skilsmässan mellan Sverige och Finland. Den skilsmässan uppfattade svenskarna då som en katastrof. Men småningom skulle det visa sig att den blev till fördel både för Sverige och för Finland. Därför har våra båda länder enligt min mening all anledning att tillsammans den 17 september 2009 uppmärksamma 200-årsminnet av fredsfördraget. För Sverige skulle det bli ett lämpligt tillfälle att påminna svenska folket om Finlands betydelse för oss under 800 år.

Dit hör allt det värdefulla som Finland bidrog med under det gemensamma rikets sex århundraden. Sedan tillkommer den skicklighet med vilken de ledande i Finland efter 1809 lyckades befästa storfurstendömets autonomi och småningom gradvis utöka självstyrelsen. För Sverige innebar detta att ett fortsatt omfattande utbyte med Finland kunde bevaras på nästan alla samhällsområden. Slutligen har Sverige goda skäl att tacksamt erkänna den kraft med vilken det självständiga Finland försvarat sitt oberoende efter 1917. Att detta varit av oskattbart värde för Sverige underströk Carl Bildt i ett anförande som statsminister 1992, och synpunkten har på senare år flera gånger upprepats av Göran Persson. Men det skulle vara nyttigt att inskärpa saken för svenska folket ännu tydligare genom ett gemensamt högtidlighållande den 17 september 2009.

Från andra synpunkter är 1809 ingenting som vi i Sverige har skäl att fira, tvärtom. Åren 1809-1810 är ett lågvattenmärke i vår historia. Gustaf IV Adolfs avsättning och det militära nederlaget ledde inte till någon nationell samling, utan till hänsynslös maktkamp och futtiga intriger inom det nya ledande skiktet. Egendomligt nog lyckades man faktiskt åstadkomma en ny och för sin tid ganska avancerad författning, alltså den regeringsform som antogs den 6 juni 1809. Men det är ett undantag från en mörk helhetsbild.

[..]

Slutsatsen av allt detta är helt klar enligt min mening. Sverige har goda skäl att högtidlighålla 200-årsminnet av den 17 september 1809 tillsammans med Finland, men också 200-årsminnet av den 27 augusti 1812, gärna tillsammans med Ryssland, om det skulle finnas ett intresse för det i Moskva när vi närmar oss 2012.

Krister Wahlbäck
f.d. ambassadör, professor emeritus

HELA ANFÖRANDET: Varför finns det år 2009 skäl att uppmärksamma 1809?”, Hanaholmen 11-12 april 2006

— — —

REFLEKTION Vad kan Märkesåret 1809 komma att innebära för bygdens folk, yngre och äldre invånare, i hemkommunerna Robertsfors och Umeå? På vilka områden och inom vilka sektorer kan Märkesåret ge påtagliga avtryck i de yngre generationerna och det uppväxande släktet? Vad kommer studierna om 1809-1810 i kommunerna och byarna att betyda?

Annonser
One Comment leave one →
  1. 8 oktober, 2009 09:25

    Hej
    Jag som fotograf har dokumenterat Sista Slaget 1809 Det var Kunga besök i Sävar. Tids enliga soldater i strid på gärdet
    Bilder av händelsen finns i mitt bild galleri SE http://ulfspicture.se/gallery/thumbnails.php?album=18
    Bilderna kan kanske passa som en intressant Julgåva till internationella kontakter
    MVH Ulf Forsberg Bygdeå +4670 6006952

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: