Skip to content

Sävar-Ratan: Kamenskij vs. Wachtmeister

7 augusti, 2007

RatanTHE FINAL WAR – en sajt om kriget – sammanfattar dess editor Göran Frilund på svenska med följande resumé av händelserna 1809:

BÖRJAN AV 1809 blev en omvälvande tid i konungariket Sverige. Den 10 mars marscherade ryska förband fram mot Åland och lade öarna under ockupation medan de svenska trupperna, anförda av von Döbeln, drog sig tillbaka över isen till det svenska fastlandet. Den 22 mars nådde Barclay de Tolly Umeå efter att ha fört sina trupper över isen från Vasa. Detta äventyr är onekligen en av de mer intressanta episoderna under kriget. Trots att de Tolly lyckades inta Umeå, drog han sig tillbaka redan den 27 efter att ha fått underrättelser om att en statskupp utspelat sig i Sveriges huvudstad Stockhom.

Den militära ledningen hade fått nog av konungens förvirrade ledning och Västarmén, som var förlagd till Karlstad och leddes av general Adlersparre, satte sig i rörelse mot huvudstaden. För en tid såg det till och med ut som om regelrätt inbördeskrig hotade. Den 13 mars tog dock general Adlercreutz, veteranen från finska kriget, initiativet och ledde den delegation som slutligen avsatte konung Gustav IV Adolf. Hertig Karl, kungens farbror, övertog rikets styrelse som riksföreståndare. Den 23 mars kapitulerade Gripenberg med sina trupper inför ryssarna i Kalix. Återstoden av den finska armén drog sig söderut mot Umeå. Den 5-6 juli besegrades Sandels i striden vid Hörnefors, legendarisk därför att hjälten Duncker stupade därvid.

Den sista organiserade svenska motaktion som företogs i detta krig följde. Kamenskij stod nu i Umeå med sina trupper, medan de svenska styrkorna hade retirerat söder om Umeälven. I detta läge landsattes en stark svensk armé vid Ratan, norr om Umeå. På detta vis planerade man omringa ryssarna i Umeå och nedkämpa dem. Gustaf Wachtmeister ledde i sakta mak sina trupper söderut men kom i kontakt med Kamenskij vid Sävar. Här utkämpades den 19 augusti krigets sista stora fältslag, en blodig och intensiv batalj som slutligen resulterade i ytterligare ett svenskt nederlag. Wachtmeister retirerade tillbaka till Ratan där hans trupper var skyddade av flottans kanoner. När Kamenskij försökte storma basen den 20 augusti, fick han vika för artilleribeskjutningen. Wachtmeister evakuerade och försvann på de fartyg han kommit.

Med detta var kriget så gott som avgjort. Ryssarna evakuerade successivt de norra delarna av Sverige och förhandlingar påbörjades. Den 2 september ingicks en vapenvila som avslutade samtliga krigshandlingar i norra Sverige. Den 17 september undertecknades freden mellan Sverige och Ryssland i Fredrikshamn; Finland blev därmed ett ryskt storfurstendöme och skildes så från Sverige.

I ett hjärtskärande tal till trupperna i Umeå den 8 oktober 1809 avtackade von Döbeln den finska armén då männen hemförlovades. Den svensk-finska unionens sista krig hade därmed kommit till ända.

— — —

Bakgrunden till kriget 1809

Slaget vid Sävar och Ratan

Om Georg Carl von Döbeln

The Final War 1808-09 av Göran Frilund och med svensk sammanfattning

Kamenskij, Wachtmeister, von Döbeln m.fl. Biografier

— — —

REFLEKTION En nutida betraktare av kriget 1809 och vad det innebar för Sverige och Finland ser självklart till de vidare sammanhangen. Kamenskij och Wachtmeister står som representanter för nationer. Slaget vid Sävar och Ratan under två dygn är egentligen två slag med skiftande förutsättningar och resultat och ett krig som ändrade två nationers samhörighet. Den historiska verkligheten 1808-09 är komplicerad i Ryssland, Stockholm och i Ratan. Hur var livets verklighet efter den 20 augusti för sockenborna i Bygdeå och i lilla sargade nationella hamnmetropolen Ratan, den lilla byn? Hur var det för den enskilda familjen att börja leva vardagslivet vid tullhuset, kajen, med fisket och i lagårn? Hur kändes det för den enskilda ratubon när kanonerna tystnat och allt bara var mycket, mycket tyst? Hur var det för Skinnarbyborna och korna som ryssen tagit i Åkulla och Gumboda? Hade laxen i Rickleå fått vara i fred för de hungrande ryska soldaterna? Nu var det nödår…

/DSr

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. staffan Berg permalink
    11 januari, 2008 13:13

    hej intressant artikel men jag är förvånad över sammanfattningen. Operationerna vid Sävar Ratan (om möjligjordes genom stark engelsk hjälp) är ju en svensk seger. Ryssarnas offensiva operationer söderut avbröts, eftersom underhållet avskars (kejsarens trupper hälsades dock som befriare i Umeå) och den västar hälften av Sverige blev kvar som restsverige. Om det var bra eller dåligt vet vi inte men visst stoppade svenskarna och britterna den ryska offensiven. och freds slöts. Ryssarna antas frukta att britterna skulle hjälpa till att återta Finland.

  2. 11 januari, 2008 14:02

    Staffan Tack för ditt kompletterande och korrigerande inlägg. Själv som bloggens editor/krönikör bara lekman på området med passion för socknen och dess historia, inte minst i dessa tider av Märkesåret 1809 och Ratans anknytning till Bygdeå socken.

    Välkommen åter för flera kompletteringar och korrigeringar, Staffan.
    //Dag Sr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: