Skip to content

Krigskorrespondent Gravallius 21/8 1809

28 juli, 2007

Rataskäret - Lotsarna Hjalmar Norlin och Edvard Vikström”Nutida” foto från 1920-talet – Ratan och Rataskäret – Lotsarna Hjalmar Norlin och Edvard Vikström i sin lotsbåt. Källa: Bygdeå BildDatabas

VÄRLDENS FÖRSTE KRIGSKORRESPONDENT har han kallats . . . Ehrnfred Gravallius. Hans dagboksanteckningar från kriget 1809 hade säkert varit bloggade med dagens internet.

”Ehrnfred Gravallius Resa ifrån Gräddö till Ratan eller berättelsen om Kust-Arméens Expedition till Vesterbotten i aug. månad 1809” publicerades 1809. Författaren var bataljonspräst vid Södermanlands regemente.

Dagboksanteckningarna beskriver händelserna som utspelar sig när den ryska armén härjade som värst på svenskt territorium och det svenska försvaret var på defensiven. För att hejda den ryska framfarten skickades den svenska flottan norrut och ankrades upp vid Norrlandshamnen Ratan.

Här ett utdrag ur Gravallius anteckningar:

Om bord vid Ratans hamn den 21 augusti 1809

[…]

FIENDEN är fjärran härifrån, under avmarsch norrut. Gårdagen var åter en märkvärdig dag. (…) Fienden retirerade och affairen upphörde klockan halv nio om aftonen. Ratans by och nejden däromkring lämnade oss efter fiendens reträtt den rysligaste tavla av död och förödelse.

Nästan alla hus voro av artillerielden förstörda, och på det nära avståndet av några hundra steg gjorde vart skott full verkan. De större kulorna hade i sin fart genomslagit tre à fyra väggar, nedkastat kakelugnar, vräkt spisarna mitt på golvet och sönderspillrat allt husgeråd som stått i deras väg.

Många av dem ibland fienderna som rovlystnaden förmått kvarhålla i husen för att plundra, hade i själva gärningen blivit träffade. Här satt en som kulan träffat mitt i bröstet, med handen ännu kvar i en byrålåda. Där låg en annan skjuten med kniven i handen bredvid ett halvflått kreatur. Alla väggar voro stänkta av karteschskott, och långt bortom byn ända in mot Djäkneboda syntes i skogen tecken av deras förfärliga verkan.

Oaktad denna häftiga eld måste man likväl beundra den oförskräckthet, eller rättare sagt oförvägenheten hos en del fientliga soldater, vilka framgingo ända intill batteriet på Lasskäret, ända ner till stranden mitt för kanonsluparna, där de laddade och avsköto sina gevär på våra soldater.

Hade dessa insett att det för dem var nästan lika otroligt att undvika kulorna som det är för vandraren att under störtskuren undvika regndropparna, så hade de säkerligen eftertänkt ett företag som endast lyckades i det hänseendet, att befria dem mangrant, med få undantag, från alla jordiska omsorger.

(…) Det är utom allt tvivel att fienden i kärr och moras nedgrävt så många av sina döda som han möjligtvis medhunnit. Men detta oaktat påträffades dödade ryssar snart sagt vid varje steg, och på åtskilliga ställen lågo flera över varandra.

Vad jag härvid i synnerhet anmärkte var att ryska soldatens beväringspersedlar voro alla i gott stånd: gevären av engelsk fabrik, patronerna med yttersta noggrannhet formerade, krutet ganska gott, patronköken rikeligen försedda med goda flintor till ombyte. Beklädningen däremot var ganska dålig. Istället för strumpor hade de lindat linneslarvor omkring fötterna.

Bakom alla stenar låg strött med ryska patroner. I skydd av varje stor sten hade legat en till fyra ryska soldater och avlossat mot oss sina gevär. Fienden skall, efter desertörers utsago under dessa bägge dagar förlorat omkring 2 000 man. Tvenne fientliga generaler har blivit blesserade, utav vilka den ene blivit under reträtten begraven vid Bygdeå kyrka, och (efter underrättelse) 75 rubler lämnade åt pastorn därstädes för att på nämnde generalsgriften låta rista en lämplig inskription.

— — —

REFLEKTION Ehrnfred Gravallius´ anteckningar ger en rykande färsk rapport från krigets sista dygn och timmar och är ett tidsdokument. Skottskador på hus i Ratan vittnar om verkligheten från krigets Sverige 1809. Likaså minner generalsgravstenen utanför Bygdeå kyrka om striden på liv och död.
Inskriptionen på gravstenen översatt till svenska: ”Här vilar kroppen av generalmajoren och riddaren Semen Stefanofs son Gotofsof, vilken dödades på slagfältet, som stod mot de svenska härarna den 7 augusti 1809 vid Sävar. Han blev 40 år, 7 månader och 7 dagar”.

FOTO: Bygdeå BildDatabas – Lotsarna Hjalmar Norlin och Edvard Vikström i sin lotsbåt Ratan Rataskäret

Källor:
”Affairen vid Ratan” av Björn Holm, sid 375f Förlag: Wahlström & Widstrand, ISBN: 91462002978
Sven-Olof Hägglund, Bygdeå församling, sid 179.

/DSr

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: