Skip to content

Från Kumlaanstalten till häktet i Bygdeå

1 juli, 2007

Häktet i BygdeåBILD: Det gamla häktet vid Bygdeå tingshus Foto: Rolf Sixtensson, Lst.

DEN LILLA BYGGNADEN ser riktigt trivsam ut. Restaurerades 1990 och kunde väl vara varje sommarstugeägares dröm. För den som varit på Kumla-anstalten under tre år eller mera är det lilla huset rena idyllen fastän socknens häkte.

VARJE SOCKEN – också Bygdeå – hade behov av lokaler för den egna administrationen, egen förvaltning och möten också ett häkte. I bondesamhället fungerade kyrkan som samlingslokal också när prästen hade officiella meddelanden att läsa upp. För sockenstämman byggde man vid kyrkplatsen gemensamt en sockenstuga, som efter kommunallagen 1862 kom att användas för kommunalstämman.

Till sockenbornas lagliga skyldigheter hörde också att bygga tingshus. De lades i anslutning till kyrkstäderna. Efter den senaste tingsrättsreformen finns bara tre rättsdistrikt kvar i Västerbottens län; åtta av de elva tingshus som bevarats används för andra ändamål. Det äldsta ligger vid Bygdeå kyrka och uppfördes i början på 1800-talet, men byggdes till 1847 för att inrymma socknens folkskola.

I KYRKSTÄDERNA uppförde man häktesbyggnader i anslutning till tingshusen. Västerbottens län har tre tingshus som finns bevarade i Ånäset, Bygdeå och Fatmomakke. Där förvarades den anhållne i väntan på dom och eventuell förpassning till länsfängelset i Umeå.

— — —

REFLEKTIONER Trots den röda lilla stugans charm har här andats mycket av ångest och förtvivlan. Häktet i Bygdeå bär helt säkert på många tragiska människoöden och hemska hemligheter. Det hade varit mycket spännande att få höra en eller annan historia från sockenhäktet i Bygdeå. Vem kan berätta?

Kriminalvården nuförtiden har sina stora och svåra begränsningar. Som intagen på t.ex. Kumlaanstalten blir du ganska snart ett nummer. Ingen kallar dig vid namn. Åtminstone inte under åren 1972-1975 med mina erfarenheter från Kumlabunkern. Du tenderar att bli avpersonaliserad. Det enda som är av mänsklig gemenskap är den som finns mellan tjyvarna som har det gemensamt att de kan vara ett ”vi” mot ”dom” andra, plitarna. Det är en relationstillhörighet som är nedbrytande och avsocialiserande. Tillsammans med våldsmän, mördare och tunga ekonomiska knarkbrottslingar är miljön inte den bästa. Vården är svår att ta, ge och se omsatt i en bereddhet att möta en frigivning med hopp och målinriktning på ett liv inom lagens råmärken.

Efter mina tre år på Kumla vore det en dröm att utlokalisera vården till enheter som häktet i Bygdeå. Där skulle ingen behöva bli avpersonifierad men kunna få behålla värdigheten av att få vara ett jag med ett eget namn. En av partiledarna har i sitt partiprogram haft en hel del materia om det goda i utlokalisering av samhället. Trots att häktet i Bygdeå är känt för henne – som bor ett stenkast från häktet i Högfors – och hon vet och vill mycket om utlokaliseringspolitik, så är drömmen en omöjlighet. Det finns alltför många interner och för få sockenhäkten.

Sense moral: Det lilla sockenhäktet står tomt men idylliskt och talar om mänsklighet och dröm…

/DSr

KÄLLA: Rapport Länsstyrelsen Västerbottens län Meddelande 3:2003 Statsbidrag till kulturmiljövård i Västerbottens län 1981-2001 Rapport 2003:3 pdf.fil sidan 49.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: