Skip to content

Tsarens hovfröken Midsommaren 1945

23 juni, 2007

BYGDEÅ tidigt på morgonen en av dagarna runt midsommar 1945, en och en halv månad efter andra världskrigets slut.

WESTE WESTESON skriver: Jag är elva år och bor i den stora prästgården i Kyrkstan (som skulle brinna två år senare). Jag sover förstås djupt. Samtidigt nere vid kusten, några kilometer från samhället, landsätts en kvinna och hennes son i land från en liten båt.

Sonen berättar:

Och där stod vi på klipporna i den tidiga sommarmorgonen och såg hur fiskebåten så fort som möjligt försvann till havs tillbaka mot öster. Min mor i sin eleganta dräkt promenerade med mig, sin tjugotreårige son, in mot land på en slingrande stig mot en ny tillvaro… Och där kommer vi till en gård. Klockan är ungefär sex på morgonen, människor är just i rörelse. De frågar ingenting, men vi blir bjudna på kaffe. Så frågar vi dem hur man kommer därifrån, de pekar och svarar:

Där är bussen. Och så tar vi buss till Umeå.

Återsken

Weste fortsätter:
– Jag läser i en stor och vackert illustrerad bok med titeln ”Återsken. Historien om Maroussia – En historia från förr” Det är parets son Joura som skriver. I detta avsnitt berättar han om hur han själv och den vackra och viljestarka mamman, med ett förflutet som omsvärmad skönhet vid tsarens hov, tvingades fly från Helsingfors, där familjen bott alltsedan 20-talet, över Kvarken till Sverige.

Finland var vid denna tid under kommunistiskt inflytande och deras ställning hade blivit ohållbar. Fadern, också han ryss men i fransk underrättelsetjänst, befann sig i Stockholm på uppdrag.

Det korta avsnittet om Bygdeå sätter min fantasi i rörelse. Hade jag varit riktigt morgonpigg den dan kunde jag rentav ha mött dessa främmande människor. Jag hade väl stigit av cykeln i pur förvåning och bara stirrat.

Men var steg Maroussia och Joura i land och hur gick de in till byn? Jag tar kontakt med Joura som bor i Stockholm, han låter hälsa genom sin fru att han inte har några klara minnen av Bygdeå, modern och han tänkte ju mest på att komma vidare till Umeå och Stockholm.

Jag skriver några rader till vännen Walter Asplund i Bygdeå, jag måste få hjälp med geografin, och får följande svar:

Om man inte tar uttrycket ’klipporna’ så bokstavligt, utan ersätter det med ’stenarna’, kan man tänka sig att båten gick längst in i fjärden till Sundudden. Därifrån hade man kortaste vägen till byn. På den tiden ledde mycket riktigt en ’smal och stenig stig’ från båthamnen
till Prästmarksvägen. När vandrarna kommit förbi kyrkan och ut på landsvägen gick de mot Gökbacken. Där på krönet såg de John Norlings stora västerbottensgård. Där var man uppe tidigt och där bjöds det alltid på kaffe. Tvärs över vägen låg KK:s café, som också var busshållplats.Det var dit man pekade när besökarna frågade hur de skulle komma vidare.

En tankelek, men inte helt osannolik

skriver Walter. På pricken, är min reaktion! Jag kan följa de två främlingarna steg för steg, som han rekonstruerar deras väg.

Så måste det ha gått till!

Weste Westeson
Bygdebo på 30- och 40-talet

KÄLLA: Nättidningen Västerbotten Mellanbygden [VM]
Se: Mellanbygden pdf.fil Nr 10 år 2007 sid. 8

— — —

MaroussiaGeorges

BOKEN
Alexeieff Langhoff, Joura: Återsken
Förlaget PQR-kultur, Åland

— — —

RECENSION
Hovfröken och spionen som fann varandra VästerviksTidningen

— — —

REFLEKTION Moderns och sonens flykt från Finland-Ryssland över Kvarken med landstigning strax norr om Ratan vid Sundudden i Bygdeå är ett drama under midsommaren 1945. Boken ÅTERSKEN ger unik inblick i tidig 1900-talshistoria från tsarens tid. Men i ljuset av märkesåret 1809 illustrerar dramat också socknens samhörighet med Novgorod, Ryssland och Finland…

Weste Westesons minnen från 1945 och tankar kring de tidiga morgontimmarna av dramatik nere i Sundudden och Skinnarbyn ger händelserna i boken Återsken en särskild upplevelse av sockeninkarnerad ,Sitz im Leben´.

— — —

FOTNOT
WESTE WESTESON är f.d. länsbibliotekarie i Gävleborg och son till Hjalmar och Ulla Westeson, Bygdeå, där Hjalmar Westeson var kyrkoherde åren 1935-1954.

En levnadsteckning om Hjalmar Westeson finns att läsa på sidorna 266-269 i boken Bygdeå församling (En kyrklig sockenkrönika från äldsta tid av Sven-Olof Hägglund ISBN 91-88675-48-3). Hjalmar Westeson skrev bl.a. ett 20-tal böcker alltifrån Min Vildmark (1920) till Trumslagarpojken som blev adlad (1940).

/DSr

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: