Skip to content

Bygdeå i Per Erik Perssons bok Botnia

11 juni, 2007

Per Erik PerssonDetalj från bokomslaget Foto: författaren Per Erik Persson, Prisma.Boken Botnia – Landet som reser sig ur havet av Per Erik Persson innehåller också uppgifter om Bygdeå socken. Bokens kategorisering: Kulturhistoria, historia, geografi. Om författaren Per Erik Persson Utdrag ur boken:

KVARKENS HISTORIA (s. 15ff)

När inlandsisen var borta och landet stigit ur havet kom människan vars jakt- och fångstkulturer varade genom årtusenden och levde kvar bland samerna in i historisk tid. Säl från havet och lax i älvarnas nedersta forsar var viktiga i hushållningen för kustbundna kulturer.

Det ligger i den mänskliga naturen att ge platser namn, att ha en mental karta. Därför måste det under fångstkulturernas tid ha funnits en rikedom på nu okända ortnamn. De äldsta levande ortnamnen speglar hur människor under historisk tid med olika etnisk tillhörighet, samisk, svensk och finsk, levde och verkade i dessa trakter. Ännu under medeltiden var större delen av det som nu är avgränsat som Västerbotten samiskt land och språkområde.

Freden i Nötebro 1323 innebar att gränsen mellan svensk-finska väldet och det västryska Novgorod skulle löpa från Systerbäck vid Finska viken till Bygde sten. I början av 1300-talet var Bygde, numera Bygdeå, den nordligaste socknen i dåtidens svenska välde.

Det har diskuterats om det verkligen var Bygde sten som avsågs i denna fred och inte Pyhäjoki, söder om Uleåborg på den finska sidan, och därifrån till Bjuröklubb. En åsikt är att Bygde sten markerade denna gräns och att andra gränslinjer längre mot nordost och upp mot ishavet var gränser för områden som båda staterna kunde utnyttja för handel med pälsverk. Pälshandeln hade stor omfattning under denna tid, och tajgans skogar i norr var av avgörande betydelse för att få fram tillräcklig mängd pälsverk. Novgorod var en äldre statsbildning än den svenska och hävdade Bottenvikens norra kuster när det svenska väldet under medeltiden expanderade mot norr. Men staten Novgorod erövrades av Moskvastaten 1478 och blev en del i det ryska välde som började växa fram.

Längst i norr på Englandskär vid Bygdeåkusten står det Bygdsten på 1897 års generalstabskarta. På stenen lär ha funnits äldre inskriptioner. Bygdesten är en hög klippa längst i norr på en smal udde. På 1300-talet stack den upp som en stor sten i vattnet i dåtidens Bygdefjärd.

Johannes Thomae Buraeus (1568-1653) var den förste riksantikvarien i Sverige. Han härstammade på mödernet från en gammal Norrlandssläkt, Bure, vars anor han själv spårade till 1000-talet. Det var en mångkunnig man som beskrev runstenar, skrev av äldre handlingar och gjorde uppteckningar om dialekter. Han gjorde 1600-1601 en resa i Norrland. I en text som han kallade Sumlen och som gavs ut först 1886 återberättar han en gammal sägen om Bygde sten:

En tijd hände sigh at Ryssarna komo nidh Uhle älv och drogo öfver til Bygde ther togho the fatt på en fäherde och när de voro lustige läto the honom leka i Lur för sigh och sadhe i Luren Ryssan ä här, the tagha mitt fä efter som ha förr var lärd af. När the Svenske thet hörde som näst bodde församladhe the sigh och öfverföllo Ryssarna och dropo them. Ther uthuggo the Svenske märke på stenen i Bygde å til åminnelse. Men Ryssarna säija the skal vara theras Råmärke.

En gammal handelsvara vid sidan av skinn var sötvattenspärlor som ryska köpmän kom för att köpa av samerna. Ännu på 1500-talet uppträdde ryska handelsmän i dessa nordliga trakter för att köpa pärlor. Gustav Vasa beslöt 1544 att alla pärlor från pärlfiskena i Västerbotten och Österbotten skulle köpas av kronan för att hindra att ryska köpmän skulle få tag i dem. Senare protesterade Erik XIV mot att ryska köpmän kom från andra sidan gränsen för att fiska pärlor i de bästa vattendragen för pärlfiske.

Medeltidens gränser i norr skall inte förväxlas med nutidens exakta gränser på marken. Staterna mot norr hade nätverk av platser som i utkanterna låg allt glesare. Till dessa färdades pälshandlare, pärluppköpare samt de olika staternas skatteindrivare.

Från år 1386 ingick större delen av nuvarande Västerbotten i Korsholms län. Mot slutet av 1400-talet började länet ofta kallas Västerbotten, och där var Kvarken och Bottenviken den förenande länken. Länet omfattade hela de nordliga delarna av det svenska riket som ännu hade flytande gränser mot Norge-Danmark och dåtidens västryska Novgorod. […]

RATAN – HAMN OCH KRIGSSKÅDEPLATS (sid. 66)
Byn Ratan ligger vid ett smalt djupt sund. Rataskär på utsidan av sundet är högt och till största delen täckt med hällmarksskogar av tall. […]
Vid Ratan finns vattenståndsmärken inhuggna i strandklipporna. Söder om Ratan på Ledskär finns det äldsta vattenståndsmärket från 1749. På Rataskär finns ett annat från 1774. De sitter nu ett par meter över havsytan och ger en bild av hur snabbt landet höjer sig. […]
Sundet mellan skäret och fastlandet var tidigt en skyddad djuphamn. På skäret finns tomtningar och labyrinter som minner om gångna tiders säljakt och fiske. […]

Det bottniska handelstvånget innebar att skepp från övre Norrland sedan medeltiden inte fick segla söder om Stockholm eller till utlandet. På 1760-talet hävdes detta tvång men man tilläts bara segla till utlandet från en plats, Ratan, Norrlands hamn. Den blev stapelplats för köpmännen från Torneå, Luleå, Piteå och Umeå för handel med utlandet. Nu byggdes tullhus och magasin på skäret. På fastlandssidan växte det samhälle som nu är Ratan upp, och här bosatte sig tullare och lotsar. Även om stapelrättigheterna snart försvann var Ratan en viktig hamn till långt in på 1900-talet.

Vid Ratan stod den 20 augusti 1809 ett av de sista slagen mot ryssarna på svensk mark under 1808-1809 års krig. I äldre byggnader i Ratan finns det kvar kulhål i väggarna från detta slag.

KOMMENTAR
Boken berör Bygdeå socken, Bygde sten, Ratan, Robertsfors och Rickleån i materialet ovan samt i ytterligare notiser på sidorna 14f, 66-71, 133, 146. Varje sockenintresserad och Hembygdsförening i Västerbotten skulle allt ha boken Botnia i bokhyllan…

Per Erik Persson ger i boken Botnia en kulturhistorisk, historisk och geografisk exposé över Botnia. Detaljrikedomen om fåglar och växter och fotokonstens skildring med känsla över landsändans skönhet gör verket till en pärla bland Sverigeböcker. Dessutom erbjuder perspektiven millennierna bakåt och framåt i tiden en ojämförlig kunskapsupplevelse. Boken med sina konstnärliga fotografiska bilder och sin text får läsaren att häpna inför naturens och tidens historia. Från 1300-talets Bygde kyrka i Botnia ljuder genom seklerna Sicut erat in principio, et nunc et semper, et in saecula saeculorum.

/DSr

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: