MÄRKESÅRET 1809 uppmärksammas av SVT genom att sända serien ”1809″. I ett antal reportage följer vi Gustav IV Adolfs väg mot katastrofen. Historikern Christopher O’Regan berättar om de dramatiska åren kring 1809 och om den kung vars namn för alltid är förknippat med nederlaget.

1809. Krigets och uppbrottets år. För Sverige ett nederlagets år. Kung Gustav IV Adolf fick personifiera det svenska nederlaget. När vi följer Christopher O’Regan i denna serie, får vi upp ögonen för att den bilden är inte sann. Det fanns en omgivning som bidrog till denna tragik.

Vad en historiker av facket bland annat kan påminna oss om är att varje historiskt skede ska bedömas utifrån sina specifika förutsättningar. Det gäller studierna i historia. Men det är också en sanning att ha med sej i alla möten med människor som kommer i vår väg.

Se Reportageserien 1809

SVINALÄNGORNA – Mera om boken av Susanna Alakoski som blev teater med regi av Michaela Granit och som också blivit en del av Minnesåret 1809.

- BESÖKSMÅL relaterade kring 1808- 1809 års krigshändelser ska göras mer kända och tillgängliga genom en digital guide som ska kunna användas via webbläsaren i mobiltelefonen.

Guiden ska i steg ett ge vägvisning till och information om bl.a. 1808-1809 års krig. Man ska kunna få upp en karta över exempelvis Ratan och både läsa och lyssna om vad som hände men även få information om exempelvis matställen i närheten. Guiden ska helt enkelt underlätta för turister.

– Syftet med guiden är att öka intresset för besöksmål i Övre Norrland och ge mervärden när man är på plats. På så vis ökar turismen och det gynnar olika näringar som är kopplade till turismen, till exempel restauranger som Tullgården i Ratan, säger EWA FORSMAN, som är Robertsfors representant i styrgruppen för projektet. Men det som gör projektet ovanligt är att guiden ska bygga på öppen källkod. Tanken är att den ska vara öppen för andra som vill lägga till information och som därmed kan anpassa guiden till andra besöksmål.

En första testversion är tänkt att tas fram i höst medan den första färdiga versionen ska komma till sommaren, skriver Lars -Göran Halvdansson. Läs hela artikeln ”1809 i telefonen” på Nättidningen Mellanbygden Nr 17 2009 (pdf)

LÄS också om FREDRIK PALM vid Humlab vid Umeå universitet: Slaget vid Sävar med GPS. Men Ratan, då?

Samhällsdebattören och bloggaren DICK ERIXON skriver om Georg Carl von Döbeln (1758-1820) och återger också hans Umeå-tal, där han tackade sina trupper.

Soldater!

Jag har samlat armén att tillkännagifva, det en preliminär fredsafhandling den 17 September blifvit gjord emellan Svenska och Ryska makten. Denna fredstidning slutar ett förhärjande krigs alla olyckor. Den bör visserligen vara ett gladt budskap, helst Sveriges uttömda källor icke tillåta fortsättning af en strid, börjad af politiskt misstag och som i tvenne hela år aftynat alla dess krafter. Men Finland frångår Sverige – riksgränsen är Torneå elf.

Finnar!
Vid denna fred förloras tredjedelen af svenska kronans område; Sverige förlorar den stolta finska nationen, sitt kraftigaste stöd. Ej nog härmed, svenska armén förlorar kärnan och betydligaste delen af dess krigsmakt. Moderlandet är krossadt, försänkt i sorg och saknad öfver oersättliga uppoffringar, men den visa allmakten har beslutat våra öden, de måste mottagas med tålamod, med undergifvenhet.

Soldater! Kamrater! Bröder!
Ni, som under det nyss slutade krig med så mycken trohet och mandom, trots fiendtliga härens talrikhet, med vapnens sinliga styrka vid Siikajoki, Revolaks, Pulkila, Lappo, Kauhajoki, Alavo, Lappfjärd, Etseri, Nummijärvi, Jutas och Idensalmi besegrat fiende; Ni, som på egen hand återtogen halfva Finland, Ni, som slutligen öfvermannades att öfverlemna finska gränsen, I hafven sedermera med ståndaktighet stridt för moderlandets svenska jord.

I, härvarande!
ären dyrbara qvarlefvor af den stolta finska nation och dess tappra krigsfolk. Det är till eder jag bör och jag skall, med upprördt hjerta, förkunna konungens, riksens ständers, svenska folkets, svenska arméns, mina medbröders, min egen — det är allas uppriktiga tacksamhet […]

Tiden förändrar allt; men det försäkrar jag, och I skolen sjelfve finna det, att krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig. Således aren I och vi förvissade om hvarandras kärlek; krigsmannabroderskapet räcker lefnadens tid […]

Ni, svenska trupper!
som vid detta sorgbundna tillfälle aren närvarande, våren lefvande vittnen till svenska moderlandets oinskränkta tacksamhet. Svenskar! Våren stolta att hafva sett dessa finska qvarlefvor! […]

Ack, Ni finnar!
när ni återkommen till fosterbygden, så framfören svenska folkets tacksamhet till eder nation! Veten, att I återvänden med utslitna kläder, afstympade eller genomskjutna lemmar; men I medfören en rättskaffens krigsmannasjals synbara prydnad.

Fiender till svenska moderlandet kunnen I aldrig blifva; derom är jag förvissad; men förblifven i alla tider dess vänner! Skulle det nya herraväldets makt hindra er önskan och er viljas utöfning, så låt med hjertats och längd, och den tacksamhet, jag er förkunnat och nu förkunnar, har med detta vårt samband en oupplöslig förening.

Finnar! Bröder!
kunde mina ord beseglas med blodstårar från mina ögon, skulle de strömma och hvarje droppe försäkra eder om min vördnad, min vänskap!

DICK ERIXON kommenterar Döbelns tal på ett alldeles enastående sätt, vilket också ger talet relevans i allt slags ledarskap och samhällsbyggande i vår tid, 200 år senare:

Så rakt, så uppriktigt. Att kunna visa tacksamhet är något vi idag blivit alltför fisförnäma för att göra, är min reflektion. Men det Döbeln här gör är att lyfta människor som aldrig hört talas om posttraumatisk stress. När han ger uppoffringarna mening, visar beundran och sätter skeendet i ett sammanhang, blir svårigheterna lättare att bära. Det är jag övertygad om att det gäller i lika hög grad idag som då, även om uppoffringarna för de flesta är mindre nu.

Källa DICK ERIXON: Folkhjälten von Döbeln avtackade finska trupperna

/DSr

LUFTBALLONG SE-ZFO

Namn: LÄTTA – Fabrikat: VIKING – Typ: VIKING 84 A.

Pilot: Per Jonasson, Umeå

Med denna ballong gjordes en resa den 12 juni 2006 över Bygdeå socken med landning på Prästänget. (Fotot togs vid ett tidigare tillfälle i mars månad samma år.)

Ballongfärden – Stefan Nilsson i bild och text om en märklig resa över Bygdeå är en mycket speciell resa med ett perspektiv som får en att höja blicken och se mera av ’split vision’. Varför inte ta en titt på Galleriet av bilder och också landningen på Prästänget som sista bild av denna Ballongfärd…

***

Om SÄVAR och Sveriges sista slagfält

finns det en hel del att läsa på denna Sävar-sajt.

***

Bygdeåfotografen ULF FORSBERG har skapat

ett Galleri med 133 foton från Slaget i Sävar

som finns att beskåda på Ulfspicture.se

***

DEN STRONGA KVARTETTEN takarbetare, som högt ovan mark rivit bort gammal sprucken kyrkspån märkta av tidens tand, är det finska teamet Jakko Tiilikainen, Juhani Järvinen, Tommi Martensen och Juho Nivala.

MELLVIN JONSSON på Mellanbygden berättar intressant om kyrktaksreparationen 2002.

”Trots att många spån på grund av vädrets makter nötts ner till halva sin ursprungliga tjocklek samt urgröpta med djupa sprickor är det svårt för männen uppe på det mycket branta taket att få loss dem med kofoten.  Den gamla smidda spiken tycks vara ovillig att lämna sitt underlag rotbrädan fastän många av dem också måste bytas ut, ersättas av nytt friskt virke. Losstagning görs med hjälp av motorsåg samt kofot.

VANHAT TALOT OY KEURUU heter företaget från Finland som utförde arbetet. Vanhat Talot OY står för Gamla Hus AB. Och KEURUU är företagets hemvist, 50 km väster om Jyväskylä.

Företaget använder hårdvuxen fura från Ryssland till sina spån. Timret sågas till 1×6 tums bräder, dessa kapas i längd 90 cm, hyvlas på ena sidan, behandlas för hand samt i maskin, formas till den kilformade ”brädlapp” som heter, stav eller kyrkspån. Förborras med ett hål, för att motverka framtida sprickbildning. (De gamla hade upp till tre hål) Kanske inte förborrade och därför en grogrund för sprickbildning… Innan de nya spånen är helt klara för leverans läggs de i tjärbad där de får ligga tills träet är mättat, för att slutligen bli ett nytt tak på Bygdeå gamla kyrka. Fastspikade med specialbehandlad klippspik av fyra unga män med finskklingande namn.

- Så kan verkligheten vara i det nya gränslösa Europa med virke från Ryssland, fabrikation i Finland, arbetsplats i Sverige, avslutar Mellvin Jonsson, Skinnarbyns nestor och korrespondent.

REFLEKTION

Sju år efter kyrktaksreparationen 2002 är det intressant att konstatera anknytningen till Märkesåret 1809 och 200-årsminnet år 2009, när Mellvin Jonsson skriver om det ryska virket, den finska byggexpertisen och Bygdeå kyrka. Historiens vingslag passerar revy med Mellvins text i 1809 års kombattanter Ryssland och Sverige och där Finland uppnår självständighet.

KÄLLA Mellanbygden 2002 Nr 8 sid. 13 Mellvin Jonsson, Kyrktaket, unik byggplats (pdf)

FOTON

Se följande två artiklar med ett stort antal foton från reparationen 2002:

* Ulf Forsberg

* Ballongfärden

/Dag Selander

AFFAIREN VID RATAN heter boken som författaren BJÖRN HOLM skrev inför Märkesåret 1809.

Idag kommenterar Björn Holm Märkesåret:

Kul att se en reaktion på romanen jag skrev och som kom ut 2003, i god tid till 200-årsminnet av Sävar/Ratan. Man kanske skulle ha varit med i somras när det begav sig, minnesfirandet alltså. Jag har ju i alla fall bidragit till grundforskningen kring ”affairen”, och vår älskade industriminister och faktiskt fått ett dedicerat exemplar, och kanske till och med läst om fältprästen Gravallius vid Södermanlands regemente och hans vedermödor. Sedan vore det naturligtvis trevligt att ta del av Uno Gradins recension av boken. Jag söker vidare på nätet. Må gott alla! Björn Holm

LÄS MERA om boken och kommentaren från Björn Holm: Ratan 1809 Hans Maj:t Konungens linjeskepp Adolf Fredrik

Bygdeåfotografen ULF FORSBERG på Ulfspicture.se medverkar med följande 14 foton och åskådliggör därmed  kyrktuppsuppsättning och renoveringen av kyrkan (takläggning, målning etc) under året 2002.

Samtidigt påminner kyrkans historia från olika epoker vår nutid om gjorda erfarenheter och kunskaper samt samhörighet med vår tid.

Alla foton (C) Ulf Forsberg

Ställningar och stegar har snart gjort sitt. Renoveringen som beskrivs nedan är snart avslutad. Uppe på taket och på ställningen t.h. ser vi två av flera medarbetare som gjorde arbetet.

KYRKTAKET Här uppifrån taknocken får man en uppfattning om höjden som arbetarna arbetar på. Klättrande uppför stegen syns Stefan Nilsson. Nere på marken t.h. syns Soluret.

Intill Soluret görs också utgrävningar under året, berättar Walter Asplund, och fortsätter: -  ”Man kunde skönja konturerna av en smal dörr tillhörigt den äldsta kyrkans vapenhus, enligt byggnadsarkivarie Annika Lindberg. Den ursprungliga första kyrkan skulle enligt biskop Bilberg vara från 1169″ (se avslutande not nedan).

Att skorna tillhör fotograf Ulf Forsberg torde var och en förstå.

Här ses resterna av det nedtagna gamla kyrktaket (från 1840-talet) som ersattes helt och hållet på södra sidan med nya kyrkspån. Den norra sidan behövde bara delvis renoveras med nya kyrkspån.

En av medarbetarna från Finland säger: – Ja, så här ser kyrkspånen ut på nära håll.

De nya kyrkspånen – som förvarats i tjära från Finland – är äkta råvara från finsk skog.

DALPILARNA Den ena kortsidans Dalpilar har fått sin beskärda del av renoveringens förnyelse.

DRAKHUVUDET på väg uppför stegen med finsk hjälp.

Drakhuvudet installeras på plats

Drakhuvudet från 1741.

KYRKTUPPEN sattes upp med slanor delade upptill, enligt Stefan Nilsson som fortsätter att berätta:

- För att skydda förgyllningen från repor användes smal skumplast. På så sett fick vi ett lagom tryck för att hålla fast tuppen då den skulle sättas på plats med en del precision ca 3 m ovanför taknocken.  När den väl var på plats satt den inte fast för hårt utan det var lätt att bara dra ned slanorna och släppa fågeln fri. Tuppen fungerar väl inte som vindflöjel men snurrar ändå ganska lätt där uppe då en liten stålkula och en hel del smörjfett placerats i botten på det rör som håller tuppen på plats.

Stefan på väg upp med kyrktuppen som tillverkades 1929 av Nils Asplund.

Nu återstår bara avslutningen här uppe vid nockens mitt . . .

OK, säger Stefan, nu är arbetet klart…

–

SE också 26 foton av Stefan Nilsson:

Ballongfärden – Stefan Nilsson i bild och text om en märklig resa över Bygdeå

¤ ¤ ¤

AVSLUTANDE NOT

BYGDEÅ nämns för första gången i en historisk urkund år 1314. Bygdeå var i början på 1300-talet en ung och liten församling men måste redan då ha haft en lång bebyggelsehistoria och en icke helt obetydlig kyrkohistoria.

Biskop Bilberg antecknade ”att Bygdeå kyrka synes vara den äldsta i Norrlanden, så framt den skriften är sann, som finnes på gavelen och haver ett årtal efter Kristi börd 1169. Dock kan man väl tro att kyrkan är så gammal, såsom uppbyggd uti Sankt Eriks tid, då den kristne religionen i Sverige gjorde stort framsteg, fast hon med de påviske villfarelser var besmittad. Vi sågo där ock ett beläte av en helig man, som hade stått i skogen bredevid vägen vid pass en mil från kyrkan, dit allmogen fordom, som hade lång väg till kyrkan, sammankommit att göre sine böner”.

Källa: Bygdeå församling Historik

Bygdeå kyrka är en av övre Norrlands äldsta stenkyrkor och byggdes 1539. Det är troligt att den nuvarande kyrkan står på platsen för en medeltida träkyrka.

Texten till Fredsfördraget avfattades på franska (finns i texten också på svenska, ryska, finska)

OM freden i Fredrikshamn (fi. Hamina)

* SvD Finland uppstod ur svensk katastrof av Mats Bergquist

* Ålandstidningen: 200 år sedan freden i Fredrikshamn – eller..? (bl.a. med Martin Hårdstedt)

* 1809.fi: Freden i Fredrikshamn

* Dick Erixon: Fred med Ryssland tecknades för 200 år sedan

Fredrikshamn / Hamina
–