Medeltids- och nutidshistoria gör sig påmind vid kyrkorenoveringen 2002 – Foton: Ulf Forsberg
Bygdeåfotografen ULF FORSBERG på Ulfspicture.se medverkar med följande 14 foton och åskådliggör därmed kyrktuppsuppsättning och renoveringen av kyrkan (takläggning, målning etc) under året 2002.
Samtidigt påminner kyrkans historia från olika epoker vår nutid om gjorda erfarenheter och kunskaper samt samhörighet med vår tid.
Alla foton (C) Ulf Forsberg
Ställningar och stegar har snart gjort sitt. Renoveringen som beskrivs nedan är snart avslutad. Uppe på taket och på ställningen t.h. ser vi två av flera medarbetare som gjorde arbetet.
KYRKTAKET Här uppifrån taknocken får man en uppfattning om höjden som arbetarna arbetar på. Klättrande uppför stegen syns Stefan Nilsson. Nere på marken t.h. syns Soluret.
Intill Soluret görs också utgrävningar under året, berättar Walter Asplund, och fortsätter: - ”Man kunde skönja konturerna av en smal dörr tillhörigt den äldsta kyrkans vapenhus, enligt byggnadsarkivarie Annika Lindberg. Den ursprungliga första kyrkan skulle enligt biskop Bilberg vara från 1169″ (se avslutande not nedan).
Att skorna tillhör fotograf Ulf Forsberg torde var och en förstå.
Här ses resterna av det nedtagna gamla kyrktaket (från 1840-talet) som ersattes helt och hållet på södra sidan med nya kyrkspån. Den norra sidan behövde bara delvis renoveras med nya kyrkspån.
En av medarbetarna från Finland säger: – Ja, så här ser kyrkspånen ut på nära håll.

De nya kyrkspånen – som förvarats i tjära från Finland – är äkta råvara från finsk skog.
DALPILARNA Den ena kortsidans Dalpilar har fått sin beskärda del av renoveringens förnyelse.
DRAKHUVUDET på väg uppför stegen med finsk hjälp.
Drakhuvudet installeras på plats
KYRKTUPPEN sattes upp med slanor delade upptill, enligt Stefan Nilsson som fortsätter att berätta:
- För att skydda förgyllningen från repor användes smal skumplast. På så sett fick vi ett lagom tryck för att hålla fast tuppen då den skulle sättas på plats med en del precision ca 3 m ovanför taknocken. När den väl var på plats satt den inte fast för hårt utan det var lätt att bara dra ned slanorna och släppa fågeln fri. Tuppen fungerar väl inte som vindflöjel men snurrar ändå ganska lätt där uppe då en liten stålkula och en hel del smörjfett placerats i botten på det rör som håller tuppen på plats.
Stefan på väg upp med kyrktuppen som tillverkades 1929 av Nils Asplund.



Nu återstår bara avslutningen här uppe vid nockens mitt . . .
OK, säger Stefan, nu är arbetet klart…
–
SE också 26 foton av Stefan Nilsson:
Ballongfärden – Stefan Nilsson i bild och text om en märklig resa över Bygdeå
¤ ¤ ¤
AVSLUTANDE NOT
BYGDEÅ nämns för första gången i en historisk urkund år 1314. Bygdeå var i början på 1300-talet en ung och liten församling men måste redan då ha haft en lång bebyggelsehistoria och en icke helt obetydlig kyrkohistoria.
Biskop Bilberg antecknade ”att Bygdeå kyrka synes vara den äldsta i Norrlanden, så framt den skriften är sann, som finnes på gavelen och haver ett årtal efter Kristi börd 1169. Dock kan man väl tro att kyrkan är så gammal, såsom uppbyggd uti Sankt Eriks tid, då den kristne religionen i Sverige gjorde stort framsteg, fast hon med de påviske villfarelser var besmittad. Vi sågo där ock ett beläte av en helig man, som hade stått i skogen bredevid vägen vid pass en mil från kyrkan, dit allmogen fordom, som hade lång väg till kyrkan, sammankommit att göre sine böner”.
Källa: Bygdeå församling Historik
Bygdeå kyrka är en av övre Norrlands äldsta stenkyrkor och byggdes 1539. Det är troligt att den nuvarande kyrkan står på platsen för en medeltida träkyrka.







Fantastiskt att se något som jag faktiskt missat på tidigare färder norrut. Min morfar, Erik Hammarberg (familjegraven på Hörnefors kyrkogård) är född i Bygdeå. Säkert var han döpt i denna kyrka också. Som utbildad smed hamnade han bl a i Hörnefors och enligt kyrkoböckerna där dog han ung – lunginflammation tydligen. Vinterbadare, faktiskt, fick jag veta.
Tack för verkligt fina bilder!
Henri Högberg
Var någonstans i Bygdeå var din morfar Erik född? Vilken by? Bilderna som Ulf och Stefan har tagit är alldeles förträffliga gallerier över socken och kyrka.
Fråga på bygdemål: Vårschnånstans jer n’Henri numer bosatt då? Själv bodd ja i Skinnarbyn på mejerie, fast numer bor ja ve Vätterstranna…